Då är det bestämt

Då har vi undersökt lite mer om vår resa till Rom. Planen är att efter Rom ta tåget vidare till Sorrento och Neapel, där stannar vi ca 4 dagar. Därefter blir det tåget vidare ända ner till Sicilien där vi stannar ca 4 dagar. Vi har kollat mycket och insett att det räcker att ha tre stopp och ta det lite lugnt på varje ställe. Det finns så otroligt mycket att se, men vi måste begränsa oss för att det inte ska bli alltför stressigt. Vi åker även tåget tillbaka till Rom och tillbringar det sista dygnet där, så det inte blir några förseningar och risk för att missa flyget hem. Så underbart ska det bli!

Vårkänslorna börjar komma

Idag är det ju bara så att vårkänslorna sakta börjat smyga sig på. Vilket underbart väder!! Jag är mest glad att jag inte gick ut igår, utan orkade mig ut på en promenad med Kristina från jobbet. 2,5 timmes promenad blev det. Så ljuvligt!!!



Annars väntar jag på att Jocke ska vakna där borta i LA. Så han ringer nog när som helst. Morgonpigg som han är! Klockan 16 ringer oftast telefonen, då är klockan bara 7 där borta. Idag väntar också lite skype, så att vi äntligen får se varandra. Tyvärr hinner vi nästan bara med skype på helgerna, eftersom vi i veckorna mest går om varandra med jobb och så. Men det går, vi klarar detta!!! Han är det bästa i mitt liv!!!

Tjejfest

Igår var jag hemma hos Christina för en riktig tjejkväll. Vin, snacks, tjejprat och massa skratt... det var verkligen jätte jätte jättetrevligt. Har ju inte varit på riktig tjejfest sen i somras så det var efterlängtat.







Jag valde dock att åka hem efter festen istället för att gå med tjejerna ut. Vet inte vad som har hänt... kanske börjar jag bli gammal. Jag känner i alla fall inget sug alls efter att gå ut på krogen. Tycker oftast det är som roligast på festerna. Åkte istället hem och pratade med Jocke. Är ju samtalen med honom som jag lever på just nu, så dem vill jag ju inte missa.

Tack tjejerna för en superduper kväll!!!

Nu ska det svettas

Ja då är det snart dags för att svettas lite. Det mesta av mitt fokus ligger just nu på att komma i form. Jag har bara gett mig fanken på att jag ska komma i riktig form fram tills jag ska åka till Rom. Så jag har några månader på mig. Idag väntar indoor walking och det är första gången. Har hört mycket positivt om denna träningsform, att det är både jobbigt och roligt, så det ska bli spännande.

Längtar såååå till våren, när man kan ta på sig joggingskorna och träna ute. Det är det bästa. Pratade även med Maria häromdagen om att springa ett halvt maraton till våren eller hösten. Egentligen skulle jag vilja springa ett helt maraton, men då är jag nog lite väl optimistisk. Tänkte i alla fall börja med ett halvt. Vem vet, nästa år kanske jag kan satsa på ett helt. Det återstår att se.

Jag känner i alla fall mig sjukt motiverad att anta mina utmaningar.

Fylld av längtan

En lugn fredagskväll som är fylld av längtan... jag försöker att drömma mig bort till den dag vi ska träffas i Rom. Försöker att inte fokusera för mycket på hur många dagar det är kvar, men det är svårt. Tycker att dagarna går så sakta just nu.

Min andra familj

Igår blev det ett besök hemma hos mina små älsklingar Thea och Noel. Persbergs är som min andra familj och finns alltid där, där välkomnas jag alltid med öppna armar. Är så glad att jag har dem i mitt liv. Det blev fika, kojbygge, legobygge och en massa skoj. Det är en sån härlig känsla att ha så mycket barn runt omkring en i sitt liv. Som jag sagt innan... det hjälper mig verkligen.

Annars har jag precis vaknat efter en efterlängtad sovmorgon. Snart väntar jobbet. Efter jobbet ikväll är det direkt hem för att heja på Sverige i handboll. Jo denna matchen får jag allt se, nu börjar det ju gälla lite.

Medicin för själen

Tjoho vad härligt!! Vet ni varför??? Jo för jag har kommit igång med träningen. Det finns ingen bättre medicin än träning när man har det lite jobbigt i själen. Efter två dagars träning, så känner jag mig så otroligt mycket piggare, gladare och lättare (förmodligen inbillning på det sista). Sen inte nog med det... efter träningen idag blev det mysfika hos bästaste Maria. Hon hade bakat jättegott bröd, receptet hittar ni här.

Nu blir det snart sista samtalet med Jocke för kvällen. Tre samtal varje dag, det vill jag inte vara utan. I helgen blir det lite kamera också tack och lov. Jag bara måste få se honom snart!!!

Kärlek på distans

Försöker att tänka positivt, försöker att vara stark... ibland är det bara så svårt. Ibland frågar jag verkligen mig själv hur vi klarar detta??? Hur klarar vi hålla ett förhållande i liv med en distans som inte går att beskriva??? Tror nu inte att jag tvivlar, för det gör jag absolut inte!! Jag vet att vi kommer att klara det och en dag kommer vi äntligen sitta där med ett "vanligt" liv. Vad jag längtar!!! Ibland tror jag bara inte själv att jag förstår hur stor vår kärlek är. Vi har bara bestämt att vi ska klara detta, för det är vi två som ska leva ihop, som ska ha en familj ihop. Vart det nu än blir!

Sen visst har jag aldrig förr önskat att mitt liv ska springa iväg, men det önskar jag nu. Att detta året bara ska vara över, för då är det dags för oss. Men första stoppet är Rom. Det ska verkligen bli helt underbart att möta våren i Rom tillsammans med Jocke.

Älskar dig så otroligt mycket min finaste ♥ ♥ ♥

Fika och träning!!??

Direkt efter jobbet begav jag mig till Hässlegården för en fika hemma hos Alecs föräldrar. Nu när det inte blir att jag åker till USA, blir det till att umgås med alla mina vänner. Trodde inte jag skulle få träffa Neo förrän till sommaren, istället kan jag träffa honom så ofta jag vill. Han är så söt, låg och tittade på mig hela tiden när han blev matad.




Jag är inte ens lite sugen, men jag har verkligen lovat mig själv att träna ikväll. Så om två timmar väntar 75 minuters spinning. Vet inte riktigt hur smart det är att börja med ett så hårt träningspass efter flera veckors uppehåll. Det återstår och se imorgon hur jag mår.

Barnvakt åt Kalle Bus

Dagen började med att jag mötte min kära arbetskamrat Kristina i Rosenholm för en promenad. Därefter åkte jag direkt in till Kalle Bus för att barnvakta honom medans mamma Maria och Linda var iväg för att träna inför tjejvasan. De är inte dåliga tjejerna, snart 3/4 av tjejklassikern klara.






Har precis pratat klart med Jocke för kvällen. Antar att ni andra har kollat på handbollen. Här hemma behöver man inte kolla för att veta hur det går. Det räcker att sitta i något av rummen bredvid. Man hör precis hur det går från min pappas utbrott. Ni kan ju själva gissa hur det låter, men går det inte bra så är det inte de finaste orden som kommer flygandes.

Nu väntar strax Solsidan. Höjdpunkten på hela veckan.

Ett gott skratt förlänger livet!

Gode tid vad jag har skrattat i helgen. En barndomskompis till mig har lagt ut massa kort på facebook från när vi var små. Ja vad jag ska säga... titta och le!!!




Bam Bam, min favorithäst, som fanns med i största delen av min uppväxt. Vad jag älskade denna häst. Nadja, kommer du ihåg?




Pyjamasparty!!




Sist men inte minst. Vilka blivande modeller!!! Visst?

Lugn morgonpromenad

Imorse var det upp redan klockan 07.00 för att ta en supermysig morgonpromenad med Cissi. Vilket lugn det är så tidigt en lördagsmorgon. Ljuvligt!!!




Därefter blev det inte lika lugnt, men absolut lika ljuvligt när det väntades frukost hemma hos familjen Persberg. Vad jag älskar dessa små barn, ja jag bara gör det. Mina små änglar!!

Längtar så det gör ont

Jag känner mig som en känslomässig berg- och dalbana. Igår kändes allt jättebra, jag kände mig så stark och positiv. Idag räckte det att jag kom hem och mina föräldrar satt och tittade på "The Kardashians", som utspelar sig i Los Angeles, för att jag skulle bryta ihop och tårarna sprutade. Det är så lustigt, jag hinner knappt med i svängarna.

Ikväll hade jag verkligen behövt något att göra, men givetvis är alla mina vänner och mina föräldrar uppbokade. Så nu sitter jag här med en skål nötter, för godis får jag INTE äta och jag var så otroligt sugen på något. Kanske kallas tröstäta, jag vet inte? Men det fick i alla fall bli lite nötter. Säkert inte så mycket nyttigare, bara känns bättre psykiskt än godis och chips.

Längtar så otroligt mycket...

Underbara människor

Känns just nu som mitt liv är en enda nedräkning. Varje kväll tänker jag att ännu en dag mindre tills jag får träffa Jocke. Längtar verkligen tills vi har ett "vanligt" liv ihop. Så snälla ni uppskatta det ni har, för när man inte har det så längtar man verkligen efter det enkla och vanliga. Att bara veta att någon väntar på dig efter jobbet, att få laga middag ihop... ja ni vet vad jag menar. På något sätt är det värre nu än det var innan jag åkte mina tre månader till USA. För jag hann verkligen vänja mig under den tiden att leva ett "vanligt" liv med Jocke. Innerst inne vet jag att den dagen kommer och att vi kommer vara otroligt lyckliga, men det betyder inte att jag längtar mindre efter den. Snarare tvärtom! Jag längtar efter den jättemycket, för nu vet jag ju vad det är jag missar.

Idag på jobbet var det ganska många föräldrar som frågade om jag inte skulle iväg. Jag är bara glad att de inte har frågat så mycket innan, eftersom jag nu kan berätta vad som har hänt utan att börja gråta. Två dagar efter att jag fått reda på att det inte blev något visum var det en mamma som frågade mig om jag inte skulle iväg. Det började bra och jag berättade lugnt och sansat. Sen sa hon att jag såg ledsen ut och då brast det, tårarna sprutade. Så det slutade med att hon kramade om mig och att både hon och jag grät. Jag vill bara säga att även alla föräldrar på mitt jobb är helt underbara. De kramar mig och säger så snälla saker, vilket hjälper oerhört. Vill därför också säga att jag verkligen älskar allt med mitt jobb... barn, föräldrar och arbetskamrater. Tack kära ni för all stöttning!

Besök på Saltö

Ja då är jag hemkommen från Jockes underbara föräldrar Lasse och Christina. Efter att fått jättegod pannbiff med löksås, så ägnade jag och Christina oss åt massa prat medans Lasse kollade KHK-matchen på tv. De vann mot Nybro, så det var kul. Vet inte vad som har hänt med mitt sportintresse, från att ha varit väldigt stort har det blivit mycket litet. Enkel slutsats va??? Känner inte ens för att kolla på handbollen. Det är lite lustigt.

Annars känns det lite som, jaha ännu en dag har gått. Idag är det exakt 3 månader tills jag åker till Rom. Tänk att jag ska spendera 2 veckor i Rom tillsammans med Jocke, inte illa!!! Har ju varit där en gång innan, så jag vet ju att det är en helt fantastisk stad. Såååå romantisk!

Med mitt nya liv går det faktiskt helt ok. Uppbokad med massor och nyttig mat har funkat bra denna vecka. Nu återstår det bara att komma igång med träningen. Ska bara köpa träningsskor först, eftersom mina är kvar hos Jocke i LA. Där jag egentligen skulle vara nu. Men jag är inte bitter, nej då!! Skämt och sidor så mår jag faktiskt helt ok nu. Visst att jag saknar honom till tusen, men det ser ändå ut som vi har en bra plan för det kommande året. Första anhalten är då Rom. Fortsättningen får ni reda på efter hand mina vänner.

Myskväll!!!

Då är man hemkommen från dessa godingar. Vilken mysig kväll med Kalle Bus och Maria.



Nu är det snart dags att sova, eftersom jobb väntar imorgon igen. Men jag ser fram att träffa all gobarnen på jobbet. De hjälper mig också en bra bit på vägen de små, med massa glädje och närhet.

Solenergi

Äntligen tittade solen fram idag. Vad den gör dagen lättare, den ger energi. Var ju nästan att vårkänslorna kröp på lite till och med. Har ju från och med idag lovat mig själv att ta tag i mitt liv. Tyvärr blir det ingen träning eftersom jag inte känner mig 100% kry. Men däremot blir det snart ett besök hos Maria och Kalle Bus.

Vad hade jag gjort utan mina vänner och familj????? De hjälper mig så oerhört mycket och jag är så lyckligt lottad som har så många vänner omkring mig. Familj, vänner, arbetskamrater... ja de finns alltid där med en axel som jag kan gråta ut mot när min saknad är för stor. Jag är så oerhört tacksam för det ska ni veta.