Envisa är vi!

Vi är ju ganska envisa både jag och Jocke när vi har bestämt oss för något. Det fick vi ju äta upp igår! Vi skulle ut och hika och hittade en vandringsled som heter Fornstigen, vilken är 2 mil. Det klarar vi!!

Jodå, efter fyra timmar var vi i hamn och hade så ont i våra kroppar att vi inte visste vart vi skulle ta vägen. Att jag sen sov tolv timmar var nog inte så konstigt!

Hiking i LA

Något jag verkligen kan sakna från LA är all vår hiking. Att kunna kombinera träning med så otroligt vacker natur är ju det bästa man kan tänka sig.

På helgerna packade vi en matsäck och gav oss iväg i flera timmar. Den avnjöts sedan högt uppe på något berg med den vackraste utsikt. Detta blev något av ett måste på helgerna för oss och jag längtar verkligen efter våra helger tillsammans här hemma.

Men en dag kommer vi vara där igen...

Härliga söndag

Idag fick jag äntligen med Jocke på en hike. Har varit lite svårt den senaste tiden eftersom han har haft så otroligt mycket att göra. Vi åkte till en riktigt "trendig" hike, som den beskrevs på nätet, mitt i Hollywood. Anledningen att den kallas trendig kan jag tänka mig är att den ligger mitt i Hollywood och att en del film och musik människor rör sig där. Annars vet jag faktiskt inte. Men det var trevligt, som vanligt en helt otrolig utsikt. Är helt suveränt att kunna motionera på detta sätt.







Förmiddagen spenderade vi med att fylla i allt på Amerikanska ambassadens sida för studentvisum. 18:e januari är nu intervjun bokad! Jag hade helt klart hoppats på en lite tidigare intervju, men det var helt uppbokat eller stängt för alla helgdagar. Så imorgon blir det en tripp till skolan för att kolla så allting går att lösa ändå. Men vi tar en dag i tagit och försöker att inte stressa upp oss.

Ikväll har vi varit på julmiddag hos Rebecca och Terry. Rebeccas middagar är något utöver det vanliga, hon är galen på att laga mat. Ikväll har hon och Lauren övat lite på oss. De är nämligen med i en utagning till en realityserie som går ut på att starta sin egen restaurang på 24 timmar. Vi håller tummarna på att de blir uttagna. Maten var i alla fall supergod.

Rensa huvudet!!

Efter gårdagens rabalder med dator och allt, så kände jag att jag bara var tvungen att släppa allt och komma ut idag. Så det var bara på med promenadskorna och ge sig iväg. 3,5 timme var jag ute och bara rensade huvudet, finns inget bättre än komma ut i naturen när man inte vill tänka på någonting.




Så avkopplande att komma upp hit. Är så glad att vi har en hike så nära att jag både kan gå och cykla dit. Är så fint här nu med alla färger. Trodde faktiskt inte att jag skulle få uppleva en riktig höst här, men den kom bara lite senare.




Och det hjälpte också! När jag var på väg hem ringde Jocke och sa att han förmodligen hade fixat min dator. Tack finaste!!! Hade tydligen med virusprogrammet att göra, så nu sitter jag här med min dator framför mig. Man vet ju aldrig, men peppa peppa så funkar den fortfarande.



Detta är Lucy, Rebeccas och Terrys katt. Hon kommer utanför vår grind ibland och då brukar jag passa på att klappa och prata lite med henne. Är min kattdos också uppfylld, älskar dessa goa djur.

"Vilken underbar dag!!!! Men vilken fruktansvärd middag!!!" 22 Maj 2010

Vilken helt otroligt underbar dag vi har haft idag. Den började med att vi åkte och hikade. Förvånande va!? Det blev den långa hiken som tog över 2 timmar och där vi mötte alla otäcka flygfä. Tänkte vi skulle få lite bättre upplevelser denna gången och det fick vi. Alla djur var som bortblåsta och vi kunde verkligen njuta av den underbara utsikten.




Sen var det stranden nästa. Ville gärna komma dit en sista gång innan hemresan. Vi hittade en lite mer öde strand där det inte var så mycket människor. Där strosade vi omkring, samlade stenar och snäckor och bara njöt.





På hemvägen kände vi att det började bli lite stressigt. Jag tror vi åkte från Malibu runt kl 15.45 och tyckte vi hade all tid i världen. Vi skulle nämligen se "Shrek 4" kl 17.45. 2 timmar det var ju lugnt, tyckte vi, tills vi märkte att vi inte ens var halvvägs när kl var 16.15. Los Angeles trafik, jag kommer aldrig vänja mig. Men det löste sig vi var hemma 16.45 och fick bara skynda oss lite men vi hann. Puh!!!!

Nästa stopp var alltså bio uppe vid "Universal City Walk". "Shrek 4 - What the shrek happened?". Det var jag och Jocke, sen alla barn och föräldrar. Men den var riktigt bra, jag rekomenderar den starkt. Vi såg den också på IMAX (gigantisk skärm) och i 3D. Lova att inte skratta nu, men för att se filmen i 3D var vi tvungna att se ut så här, annars funkar det inte riktigt. Ha!!!



Efter bion var vi svinhungriga. Vi hade redan bestämt att vi sulle äta fondue på en fransk restaurang som Jocke känner till. Men nu hände det som inte får hända. Restaurangen var stängd, den fanns inte längre. Vad skulle vi nu göra, det var bara att börja leta efter en annan restaurang. Tror ni man hittar någon när man är svinhungrig? Nej just det!! Till slut kom Jocke på en som han visste, så vi körde dit. Den såg verkligen jättemysig ut. Men maten var såååå dålig. Ni vet den här besvikelsen man får när man verkligen sett fram att gå ut och äta något riktigt gott. Min fisk smakade absolut ingenting och Jockes kött var så fett och blodigt att det inte gick att äta. Men jag måste säga att vi fick ett jättebra bemötande. Jockes mat var nämligen ganska dyr 36 dollar (ca 250 kr) och han bara berättade att han inte tyckte en så dyr köttbit skulle se ut så. Vår servitris sa bara att hon skulle prata med chefen och när hon kom tillbaka med kvittot hade de tagit bort hela kostnaden för Jockes mat. Vi blev helt tysta, vad kunde vi säga. Tack så hemskt mycket.

Eftersom vi inte var speciellt mätta tog vi de 36 dollarna och åkte till ett äkta amerikanskt diner. Där köpte vi kaffe och cheesecake. Sen var vi så nöjda med vår dag!!!



Puss och kram!!!

"Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv" 15 Maj 2010

Ni tycker säkert vi är jättetråkiga. Men vi älskar att hika så vi gjorde det idag med. Fast idag blev det en lite längre, 2,5 timmar var vi iväg. Det kändes i de små benen.

Allting gick jättebra. Det var förstås ganska snårigt och just nu blommar hela LA, så det vimlade av blommor. Vilket ni säkert också förstår att det medför massa bin, humlor och andra konstiga flygfä. Men jag tyckte ändå att jag klarade av det ganska bra.



Efter ett tag kom vi i alla fall till vårt mål. Den högsta toppen i Santa Monica Mountains. För att komma upp till toppen, så var vi tvungna att gå igenom en slags tunnel. Vi hade berg på ena sidan och på den andra var det en stor buske som liksom vuxit över mot berget så att det blivit en tunnel. Hoppas ni förstår. Jag gick först och Jocke kommer strax bakom mig. DÅ!!! Kan jag säga att det helt plötsligt börjar låta som vi har en miljon bin runt omkring oss. Jag har aldrig hört ett sådant ljud förut. Jocke säger spring till mig och jag börjar givetvis att springa nerhukad. Jag blev så rädd, jag bara väntade på att de skulle anfalla oss. Det enda jag tänkte på då var att vi hade gått in i busken och att de hade ett bo där. Sen helt plötsligt blev det helt tyst och de försvann. Men Jocke lyckades se svärmen och om ni tittar på bilden nedanför så kan ni se vilka trevliga djur det va. Jag tycker inte om dem, men enligt internet är de ganska ofarliga. Så det lät nog värre än vad det va.





Uppe från högsta toppen.

Inte nog med dessa små varelse. Helt plötsligt vimlar det av nyckelpigor. Jag vet, nyckelpigor är inte farliga. Ladybugs heter det på engelska, tyckte jag va gulligt. Men när man måste gå igenom svärmar av dem, så är inte nyckelpigor heller så roliga. Det var som att gå igenom en vägg, vi hade dem överallt. Kolla på denna bilden, så mycket som det är på marken så var det i luften också. Otäckt!!



Varje gång det kom ett flygplan sen, så stannade Jocke. Det är bara ett flygplan va, sa han varje gång. Lite kul va det. Jocke och jag var ganska överrens om att det nog kommer dröja innan vi tar den haikingen igen.

Här kommer lite vackra bilder i alla fall, för vackert var det.




Efter haiken åkte vi till Malibu för att äta lunch vid stranden. Ha!! Gissa vad som händer när vi står i kön i affären. Jocke viskar lite fint till mig att det står en kändis längst fram i kön. Först kände jag nte igen honom, men efter en liten stund så...



Där stod Kevin Dillon med sin dotter. Han är med i serien "Entourage". Vet nte riktigt vilka fler filmer han varit med i, men det är ju en kändis i alla fall.

Puss och kram!!!

"3 hikar, 3 ormar" 14 Maj 2010

Sådana här varningar får man när man ska hika här i LA. Måste säga att det är lite skrämmande. Man går på sin vakt och tycker att varenda pinne är en orm.


Ja vad ska jag säga. Idag var det 3:e gången vi hikade och givetvis dök det upp en orm även då. Jag glömde säga att vi även träffade på en orm när vi haikade i grottorna, men det var "bara" en vattenorm. Jocke har sett 2 ormar här innan på 13 år. Är inte det lite konstigt. Känns nästan som jag drar dem till mig, de kanske vill åt mig. HJÄLP!!! Nej, skämt och sidor. Den vi såg idag var faktiskt inte så stor, så jag blev inte så rädd.



Som vanligt var även denna haik otroligt vacker, som ni kan se på bilderna. Den är otroligt jobbig. Man går rakt uppför i en halvtimme och jg lovar då är det verkligen uppför. Men det är det värt. Jag kan knappt förklara hur ljuvligt det är att vara där uppe.













Så här glad var jag när vi kom upp.




Puss och kram allihop!!