Idag var det tidig
hemgång från jobbet tack vare att vi skulle till
barnmorskan. Besöken hos barnmorskan sker ju lite oftare nu de sista veckorna. När vi kom till barnmorskan så kom hon ut och sa att hon var lite försenad på grund av en
akut patient. Först kommer vår barnmorska och tjejen och går förbi oss in dit där man gör ultraljud, hon som gör
ultraljuden kommer tätt efter. Efter ytterligare 15 minuter kommer de tillbaka, då snyftar tjejen och torkar tårarna från kinderna.
Fy, säger jag bara. Så var hon där helt själv också!
Inte utan att
tankarna började snurra och jag tyckte så synd om denna tjej. Givetvis undrar man vad som hade hänt. Förmodligen något
tråkigt! När det sedan var vår tur så hade vår barnmorska sagt till Jocke att det
tyvärr händer tråkiga saker ibland. Så förmodligen hade det
värsta drabbat denna tjejen. Fy fanken!
Det slår mig ibland dessa
tankar att vad skulle man göra om det verkligen händer att man mister sin lilla bebis. Jag har ändå en del vänner nära mig som faktiskt fått missfall. Det enda jag kan säga idag nu när man själv är gravid och kan
föreställa sig lite mer hur det verkligen känns, så jädrans fruktansvärt. Så otroligt
sorgligt!!
Men i alla fall vår kontroll gick
bra, tack och lov! Magen och bebisen
växer som de ska. Det enda var att jag har fått högt blodtryck, vilket
inte är jättebra. Så min barnmorska tyckte det var väldigt lägligt att jobba sista dagen imorgon. Så blir det ett
återbesök på fredag för att kolla hur det ligger till då. Det hon är rädd för är tydligen havandeskapsförgiftning och det vill vi ju helst inte ha. Så
vila och inte
stressa var hennes råd.