Detta i sin tur leder till att jag lite glömmer bort att njuta i nuet av att Jocke faktiskt kommer hem snart. Detta som vi har väntat på i 2,5 år! Istället lever jag 2-3 månader framåt och mycket tankar om hur vårt liv kommer se ut då, vilket leder till lite smått oro. Så pratar jag med Jocke och han är ju bara den finaste. Kan ju bara konstatera att han är den lugna av oss. Alltid finns han där med sin trygghet, han stöttar och gör så att jag saktar ner lite. Han gör så att jag stannar upp och njuter, att jag inser att det faktiskt snart bara är en månad kvar tills jag får träffa honom.
Vi kommer fortsätta som vanligt att leta jobb och boende, men jag kommer också stanna upp och njuta. Det får lösa sig! Viktigast av allt, vi är tillsammans, det spelar ingen roll vart. Ibland kan jag bara känna att man aldrig är riktigt nöjd, det finns alltid ett orosmoment i sitt liv. Jag vill inte leva så, jag vill njuta och må bra av att jag faktiskt har ett sådant underbart liv som jag har. Vakna upp på något sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar