Hur klarar vi detta?

Ja folk undrar hur vi klarar detta? Jag kan inte säga annat än att jag undrar detsamma ibland. Vet inte riktigt om jag kan berätta hur vi klarar det. Vet bara att från den dagen jag träffade Jocke så visste jag att det är han jag ska leva mitt liv med. Så jag får väl säga att det är tack vare den starka kärleken mellan oss. Det låter väldigt romantiskt och klyschigt, men jag är säker att det är på grund av den.

Vad vi sen gör för att klara det? Vi pratar minst tre gånger varje dag. Det innebär inte att vi alltid har något att prata om... nej då! Idag kan vi inte prata med varandra, konstaterar vi ibland och då är det bara att lägga på och höras senare. Inte alltid jättelätt att ha ett förhållande på telefon...

Skype hjälper oss också oerhört mycket. Men där är också svårt ibland att hitta tiden eftersom våra dygn är helt tvärtemot varandra. Men det är underbart att kunna se varandra ibland och att kunna ha date där vi lagar middag ihop, även om det blir att Jocke får äta tre-rätters middag till frukost.

Viktigast är nog ändå att vi alltid har något att se fram emot. Efter att vi har träffats bestämmer vi alltid direkt nästa gång vi ska ses. Så när vi kommer hem från Rom kommer vi direkt börja planera för Jockes resa hit i sommar. Så nästa nedräkning kan börja direkt! Jag måste bara ha något att längta till och planera för. Det hjälper mig!

Ja inte trodde jag för 1,5 år sedan att mannen i mitt liv skulle bo på andra sidan jorden och att vi dessutom skulle klara att hålla ihop på distans i flera år innan vi får leva tillsammans. Hade någon sagt det till mig hade jag bara sagt... ja ja du... säkert!! Men det går och det är det som är så underbart med riktig kärlek, för då finns det inga hinder. Då är helt plötsligt jorden inte alls speciellt stor! Och helt plötsligt spelar det ingen roll att jag är livrädd för att flyga eller att jag aldrig skulle flytta härifrån. Eller att Jocke aldrig skulle flytta tillbaka till Sverige. Nej då för kärleken gör man vad som helst, det kan jag lova er!!