Ja då har vi äntligen något att drömma oss bort till. 20 april kommer Jocke och jag att mötas i Rom. Där ska vi spendera två hela veckor tillsammans med mina föräldrar. Det blir 5 dagar i Rom för att sedan ta tåget söder ut. Vart det riktigt bär av vet vi inte ännu, utan det återstår att se.
Det är så skönt att få en liten ljusglimt i vardagen, att ha något att längta till som inte är så orimligt långt borta. För den saknad jag känner kommer jag aldrig kunna beskriva, men ont gör det.
3 kommentarer:
Åh va underbart att ha något sådant att se fram emot! och du behöver det ju verkligen! Usch jag kan tänka mig saknaden och jag vet den är fruktansvärd!! Jag har dock inte behövt sakna så länge som du ska göra men, jag vet....fy fan det gör lixom ont, precis som du säger!
Men att ha något sådant att se fram emot är ju kanon...att tänka och drömma om de stunder då det känns extra svårt.
Kramar
Ja gumman, det gör det verkligen lättare. Är ändå så härligt allt vi får uppleva tillsammans. Men jag längtar också något otroligt efter den "vanliga" vardagen. Men den kommer :)
Kram!!!
Ja underbart att få uppleva så mycket tillsammans :) men förstår att du längtar efter den "vanliga vardagen" oxå...det är ju lixom en charm i det oxå :)
KRAMAR
Skicka en kommentar