Jaha då var första cykelturen avklarad. Jag kan ju bara säga att jag kommer vara glad om jag överlever som cyklist under min tid här i LA. För tro inte att cyklisterna är mycket värda för de LA-bor som har bil. Nej då, här körs det fort, ju snabbare man kommer fram desto bättre, sen om det kommer någon ivägen så är ju det synd. Men jag kom i alla fall både till gymet och hem igen. Fast det blev inte samma väg hem som dit. För dit vägen var helt galen. Jag toksvettades när jag var framme, inte för att jag var anfådd utan för att jag var stressad helt enkelt. Lyckades ju också träffa på ett vägarbete, så jag var tvungen att springa med cykeln över en typ 6 filig väg. Lite omtumlande, men jag lever.
När jag kom hem kom Craig, Jockes granne, in och sa till mig att jag skulle akta mig. För de är inte kloka här i LA. Jag tror bara att jag får försöka att ligga steget före helt enkelt och att inte cykla så fort och hålla mig på trottoaren vilket är tillåtet här.
Så nu är jag helt färdig och sitter här i soffan och bara stirrar på ingenting. Jocke kommer hem om några timmar. När han kommer hem ska jag ha middagen färdig, jajjemen som en äkta hemmafru. Chili con carne blir det. Ni ska bara veta hur huslig jag har blivit, lagar mat nästan varje dag. De som känner mig väl vet att matlagning inte är min starka sida, men jag försöker lära mig och Jocke är en väldigt tacksam försökskanin. Mmmmm vad gott får jag höra varje gång. Antingen kanske jag har lite talang eller så är han bara väldigt snäll.
Puss och kram!!!
1 kommentar:
hahaha 6 filig? Vad roligt det måste sett ut!
"Mom, what's that?"
" it's just one og those crazy swedes";)
Glad jag blir att läsa att du har det så bra!!
Kram
Skicka en kommentar