Idag var det dags för tjejligan att ta sig till Uppsala. Det började med att Cissi ringde till mig och sa att bilen inte startade, batteriet var slut. Jaha tänkte jag, då blir det inget Uppsala denna helgen. Men efter att Cissis kära man hjälpt till att putta igång bilen, så kom vi iväg till slut. Jag och Cissi åkte i en bil. Linda och Maria åkte i en annan, det blev två bilar eftersom det var dags för Linda att bosätta sig i Stockholm ett tag. Men vi får se hur länge det blir. Hihi...
Inte nog med att bilen inte startade i morse. När vi är i Västervik börjar helt plötsligt lampan för motorfel att lysa. Oh shit, tänkte vi. Så det var bara att ge sig in i Västervik och leta upp en bilmekaniker.
Cissi tyckte vi i alla fall skulle öppna motorhuven, vi kunde ju låtsas förstå vad det var för fel. Jag hotade också med att det blev skroten ifall felet inte gick att åtgärda. Mekanikern tyckte absolut att vi skulle leta upp en SAAB-firma, så de kunde kolla bilen eftersom vi hade en bra bit kvar och ville det sig riktigt illa kunde det gå på runt 15 000 kr att fixa en motor.
Så det var bara att köra vidare och leta upp SAAB. Väl där var de så himla snälla. De gjorde en felsökning på bilen och tur för den, om man tänker på skroten, så var det bara ett jättelitet fel som gick att fixa på direkten. Priset för att fixa detta blev 20 kr till fikakassan. Det värsta var att jag verkligen bara hade 20 kr i kontanter, annars hade vi ju gärna gett dem lite mer. Snåla jävlar tänkte de säkert. Äh vi träffar ju aldrig dem igen, så körde vi vidare.
När vi sen skulle förbi Stockholm var det givetvis otroliga bilköer. Men det var bra, för jag behöver öva inför LA. Det är ju vardagsmat där. Men i alla fall, vi köade nog en timme, så kl. 20.00 var vi äntligen framme i Uppsala. Vår resa tog ju bara 10 timmar.
Där möttes vi av E-L med kramar och välkomstdrink. När vi landat lite gav vi oss iväg till en tapasresaturang som heter Plock. Där åt vi en jättegod middag på massa smårätter och gott vin.
Efter att vi nog druckit upp 4 flaskor vin, kan ni ju gissa vem som inte kunde sitta still längre. Jodå Cissi, att det inte fanns något dansgolv spelade ingen roll. Då gör vi vårt eget var svaret på det. Så det var bara att hänga med upp och dansa.
Vilken superkväll vi hade. Så kul!
30 dagar kvar!!
Puss och kram!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar