Men det är nog riktig flygrädsla jag har. Värst är när jag ska gå och lägga mig på kvällen! När jag ligger där och ska sova så ser jag framför mig hur vi sitter i flygplanet. Jag har Elna i mitt knä. Sen händer det något... det kan vara olika saker varje kväll. Vi bara faller, oj allt jag hinner tänka, ibland blir det helt svart och min klaostrofobi äter upp mig, någon gång störtar vi vid start eller landning och då sitter jag hukad över Elna för att skydda henne. Jag blir så trött! Det är ju inte så att den har blivit mindre heller sen Elna kom!
Det roliga är bara att på morgonen sen kan den vara helt borta. Då kan det kännas som att jag skulle kunna flyga hur mycket som helst.
Värst är det alltid på kvällarna veckorna innan vi ska flyga. Däremot är det oftast inte så farligt när jag väl ska flyga. Visst att jag inte tycker om turbulens! Men då brukar jag prata med flygvärdinnorna så förklarar de så pedagogiskt för mig vad turbulens innebär och att det inte är speciellt farligt. Det gjorde jag nu när vi flög till Sardinien och jag blev väldigt lugn. Men jag måste fråga på varje resa, för jag hinner förtränga deras förklaringar mellan gångerna. Men nu ska vi flyga igen!
Jag tänker inte låta min flygrädsla gå ut över Elna. Hon ska flyga och se hela världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar