Jag känner mig lite nervös inför ultraljudet. Jag har inte känt några sparkar än och det gör mig lite orolig. Vet ju egentligen att det inte behöver betyda något, alla känner ju inte sparkar så här tidigt. Men spökena börjar ändå fara i huvudet.
Så här ser jag ut nu. Magen börjar ta fart och nu har till och med föräldrar på jobbet börjat gratulera. Även om det tog ganska lång tid innan de vågade säga något. Men visst, det är ju inte så kul att säga något och det sedan visar sig att man bara gått upp lite i vikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar