torsdag 5 januari 2012

Saknad och hemlängtan

Imorse storgrät jag och nu är jag överlycklig!! Känner mig som en schizofren!!

Så här går det verkligen upp och ner hela tiden. Ena stunden tycker jag att allt är toppen och otroligt spännande att vara i en ny stad, framförallt tillsammans med Jocke. Andra stunden storgråter jag och har hemlängtan och saknar mina nära och kära oerhört. Det är så konstigt, jag hänger knappt med själv.

Det finaste är att min underbara pojkvän står ut och hela tiden finns där och tröstar. Hur kul kan det vara för honom att se mig helt förstörd emellanåt. Han är så fin!! Han säger att han förstår och att det inte är så lätt att flytta ifrån alla. Mitt finaste allt!!

Jag ringer till mamma, då är det hennes tur att finnas där. Trösta och peppa!! Pappa pratar jag med på skype varje dag, min fina pappa!! Brorsan träffar jag oftast på facebook!! Så det känns ändå som jag har dem relativt nära!!

Tänk att jag ändå har så fina människor runt omkring mig, som hela tiden finns där. Verkligen ALLA är helt underbara. Jag har pojkvän, familj och vänner som jag kan prata med när som helst och om vad som helst. Det är viktigt och det betyder så oerhört mycket!! Lyckligt lottad är jag, det är så säkert! Men det är galet vad saknaden och hemlängtan slår till ibland!

Underbara mamma!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Inte så konstigt att du reagerar upp och ner. Efter vad jag läst och förstått så är det ju mycket som hänt sista året! Ta det bara lugnt så blir det säkert bra, och du har ju tydligen en förstående pojkvän, och ni är ju i Sverige!
Och jag tror mamma saknar dig lika mycket!
Kram ifrån Christina(pappas kusin).

Mia sa...

Tack snälla Christina!! Du har nog rätt!! Tror säkert man kommer känna sig mer hemma efter hand. Hoppas allt bra med dig och familjen?!
Kramar Mia