Vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Men visst, då har första helgen gått utan Jocke. Kan väl inte annat än säga att den har varit ganska deppig, saknar honom rejält. Men nu får jag farao muntra upp mig!!! Som Jocke säger... vi vet ju vad vi har och att det är så bra, är ju bara en liten bit kvar nu.
Inte nog med det! Sen får jag dåligt samvete för att jag mår dåligt. Vad har jag att må dåligt över?! Att min pojkvän är på andra sidan jorden, annars är ju allt perfekt och jag har det hur bra som helst. Så nej... ingenting!!!! Finns så många som har saker att vara deppiga och ledsna över, så nu får jag skärpa mig!!!
Imorgon börjar mitt nya positivt tänkande liv!! Får se hur länge det håller...
2 kommentarer:
Jag förstår dig och känslan precis! Jag deppar också när jag egentligen borde jubla av glädje av att vara tillsammans. För förr eller senare kommer vi också att vara det. Grattis till att ha bestämt er för att Jocke ska flytta hem. Varför har han jobbat så länge i USA förresten?
Ja fy det är lite jobbigt. Jocke åkte till USA för 14 år sedan för att spela trummor, sen blev han kvar där. Fast han lade musiken åt sidan och började jobba istället för några år sedan.
Hoppas det går bra för er med allt. Håller tummarna för er.
Skicka en kommentar