Men allvarligt! Finns det någon gång man kan få åka en längre tågresa utan problem. Jag har inte varit med om det än. Men jag skäller inte, men jag tycker det är jättejobbigt att sitta på tåg och bussar i 27 graders värme utan AC och svetten bara rinner. Då blir jag lite sur. Men vad synd jag tycker om alla som jobbar med att bemöta alla SJ:s kunder när tågen blir inställda. För det är inte dåligt vad skäll de får av människor som inte har en aning om vad respekt är. Det har jag sett idag, efter att jag hade stått och skruvat på mig en stund gick jag bara ut därifrån, jag klarade inte av att höra på dem. Försvinner strömmen från spåren, fattar väl vem som helst att det inte är de anställdas mening. Ödmjuka människor förstår det, men nu finns det inte bara ödmjuka människor i detta land. Utan folk som tycker att personalen ska trolla fram ett extra tåg bara sådär och får de vänta... då jädra!!
Som ni förstår blev det en del inställda och försenade tåg på hemresan. Men nu är jag hemma med ungefär två timmars försening. Inte så farligt ändå! Jag träffade i alla fall bara på härliga människor. En helt underbar tågkonduktör som verkligen gjorde allt för att lösa problemen för alla, en liten tant som varit och hälsat på sin dotter i Skåne som berättade om hur mycket hon rest med SJ men aldrig varit med om något liknande detta, så söt!!
Usch lite jobbigt var det dock att åka hem idag. Både E-L och jag blev drabbade av separationsångesten när jag skulle åka. Och det var inte utan att det kom lite tårar i ögonen. Nu ska man tillbaka till verkligheten igen och vi vet ju inte riktigt när vi ses igen. Men så kul som vi har får det inte dröja för länge!!
Vet ni en annan sak!? Denna vecka är det bara sex veckor kvar tills Jocke kommer... vad hände där då? Tiden bara springer iväg, vilket jag inte klagar över. Vi har inte bokat någon biljett ännu, men vi vet helt säkert att han kommer någon gång vecka 29. Jo jag är verkligen lycklig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar