När vi träffades...

Ja i lördags var jag på Stars´n Stripes, baren där jag och Jocke träffades för lite mer än två år sedan. Ja då stod han där i baren och jag kunde ju bara inte låta bli att gå fram. Att det första jag sedan sa var att jag hade pojkvän (vilken pojkvän?), det har ju sin egen historia. Tyckte väl det lät bra, man vill ju inte vara för lättillgänglig. Kvällen spenderades sedan oskiljaktiga och det diskuterades allt mellan himmel och jord. Mycket USA och innan kvällen var slut hade jag redan bjudit hem mig själv till Jocke i USA, jag kommer om någon månad. Vad säger din pojkvän om det, frågades det. Vilken pojkvän? Det var ju bara att försöka rädda situationen... Det gick två månader innan jag gick på flyget mot LA!!

Dessutom kom jag inte ens ihåg hans namn dagen efter, utan var tvungen att fråga om det då jag skulle lägga in hans nummer i mobilen. Ibland undrar jag vad han fastnade för... En gång till lyckades vi träffas innan Jocke var tvungen att åka tillbaka till LA. I samma bar, kvällen efter. Oj vad kär jag blev!!! Det var då, andra gången vi träffades, som jag blev kär på riktigt!! Så fin han var!!! Dagen efter åkte jag hem till mamma och pappa och berättade att jag träffat honom jag ska gifta mig med. Och han bor i USA!! Ja ja, var deras svar!!! Det är sant, svarade jag!!!

Ja nu är vi här, två år senare. Det har inte gått en dag utan att vi pratat i telefon, förutom när vi träffats då. Tänk vad kärleken får en att göra, ingenting är omöjligt!! Om lite mer än två månader står han här min älskling på svensk mark. Då är det dags för oss att börja vårt liv tillsammans här i Sverige. Vart det blir får tiden utvisa, men det viktigaste... VI FÅR VARA TILLSAMMANS!!