Vad kär jag är!!

Äntligen har den onda förkylningen försvunnit och jag har kunnat träna och jag har fått energin tillbaka. I alla fall ikväll!

Ja men nej jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, förutom att jag går runt som på moln mest hela tiden. Ni vet ju varför!!! Snart få vi träffas!! Januari och februari är ju de värsta månaderna på hela året, tycker jag då. Kan ni fatta att nästa gång det är januari och februari så behöver jag inte ta mig igenom dem ensam, utan med Jocke. Det är ju helt galet. Nästa gång Jocke och jag fyller år, behöver vi inte fira dem på varsin sida av jorden. Vi kan fira dem tillsammans, det är ju helt galet. Som ni förstår är jag inne i en ganska bra period just nu och de flesta tankar är positiva. Jag är så kär... ja jag är verkligen det. Helt galet!!!

Ibland är livet så orättvist!!

Jag vet att jag tjatar, men det är ju helt galet!!! 3 veckor kvar exakt idag tills jag får träffa min älskling! Finns det någon lyckligare än mig just nu, säkert... eller kanske lika lycklig i så fall. För jag är så lycklig att jag snart kommit fram till den dagen jag längtat efter så i 3 månader nu.

Vet inte om ni någon gång varit inne på denna blogg Linda skriver Handlar om Linda en helt underbar tjej som drabbades av cancer för 16 månader sedan. Här har man kunnat följa denna otroligt starka tjej i hennes sjukdom, som mamma till fyra små pojkar och fru till Lars. Igår somnade hon in och det är en hel del tårar som trillat idag kan jag säga både med tanke på henne och hennes familj och mycket känslor som kommer fram från när min kusin var sjuk i cancer och gick bort. Vilken fantastisk tjej!!!

Mys med Maria, Kalle Bus och gos Sixten

Jag är förföljd av den onda förkylningen!! Optimist som jag är trodde jag att jag skulle orka med både promenad hem från jobbet och ett bodycombatpass ikväll. Men icke!! Efter promenaden var jag helt slut och somnade gott på soffan i en timme. Ni som inte vet kan jag somna när som helst, var som helst, hur som helst och hur länge som helst! När jag vaknade till liv igen åkte jag in till Maria, Kalle Bus och gos Sixten. Kalle hann jag tyvärr inte träffa så länge, för det var ju tidigt sängdags eftersom dagis väntar tidigt imorgon. Men mys med Maria och Sixten hanns det med.






Nu väntar jag på sista samtalet från Jocke och därefter väntar sängen. Godnatt alla!!!

Då är man hemma igen!!

Äntligen hemma från personalmötet, vad jag kom fram till är att jag har väldigt svårt att vara effektiv så här sent när man redan jobbat en hel dag. Nu ligger jag i alla fall här hemma ensam i soffan och försöker njuta och slappna av. Vilket inte är min bästa egenskap... men jag försöker. Mina föräldrar är i Polen i 2 dagar så jag har hela stora huset för mig själv. Inte illa!!! Men ska inte sticka under stolen med att det känns lite ensamt. Har väl börjat vänja mig vid att alltid ha dem runt omkring mig.

Jocke och jag har nu köpt nattågsbiljetterna i Italien. Nu är det inte mycket kvar innan hela resan är planerad och klar. I och med att vi vill ända ner till Sicilien så har vi valt att ta nattåget både dit från Neapel och tillbaka till Rom. Väldigt bra lösning då vi sparar både tid och pengar. Mamma var bara lite orolig hur trångt vi sov. Hon trodde man sov i små utrymmen som var som kistor, vad hon nu fått det ifrån. Nej då, en hytt med fyra bäddar har vi bokat. Sen gungar man fram så skönt också, så vi kommer sova så gott!!

Jocke är precis och äter lunch, så jag sitter här och väntar på det dagliga samtalet som han alltid ringer när han ätit klart. Ja vårt liv är väldigt inrutat med alla våra samtal som vi gör dagligen. Men tack vare det så klarar vi ju detta. Att det ändå är så otroligt enkelt idag att ha kontakt över hela världen. Till och med Telia har ett utlandsabonnemang där vi kan ringa otroligt billigt. Det tackar vi för!!!

Tack för att skype finns!!

Hann med ett kort skypesamtal med Jocke imorse innan det var dags att sova för honom och dags att jobba för mig. Så visade han vår fina kamera som kommit också. Inga dåliga bilder vi kommer kunna ta i Italien.



Annars är jag mest bara hemma och vänder. Slutade ju tidigt idag, men så har vi ju personalmöte ikväll, så det är bara att ge sig tillbaka till jobbet om en stund. Sitter här och funderar om jag bara ska lägga mig ner här i soffan och sova eller om jag ska ge mig ut på en promenad. Svårt val det där!! Had ju varit så skönt att bara lägga mig ner, men det ska jag banne mig inte. Här ska det minsann ut och promeneras i det fina vädret!!

Om jag längtar?

Äntligen är klockan omställd till sommartid. Helt plötsligt kommer allt kännas lite lättare! 3,5 veckor kvar tills det är dags att äntligen få träffa Jocke. Om jag längtar? Jag lovar det gör jag. Det lustiga är att ju närmre vi kommer desto jobbigare är det på något sätt. Så är det varje gång! Antar att det är för att så länge det är en massa dagar kvar så lägger jag inte ner så mycket tankar på hur lång tid det är kvar, medans när det börjar närma sig så gör jag inte annat än att räkna dagar. Och då går ju tiden så sjuuuukt sakta. Men jag är ändå såååå lycklig att vi snart får träffas. Det där pirret i magen har redan börjat komma när jag tänker på att det snart är dags. Helt galet!! Så är det varje gång vi ska träffas efter flera månader från varandra, nästan som när man är i början av ett förhållande och fortfarande är sådär lite nervös när man ska träffas. Sen när vi väl träffas så känns allt bara sådär underbart självklart, att detta helt klart är värt all väntan och alla känslomässiga berg- och dalbanor i världen.

Ångesten kryper sig på!!

Ibland kryper sig ångesten på och jag frågar mig själv vad är det vi håller på med? 2,5 års distansförhållande innan vi tar tag i saken och börjar leva tillsammans. Varför? Ska det behöva ta 2,5 år!? Sen visst, meningen var att vi skulle leva tillsammans där borta nu och så småningom ta oss till Sverige. Nu gick det inte riktigt som vi tänkt oss och det var bara att börja planera om livet.

Frustrationen går givetvis ut över Jocke och jag undrar varför måste det ta sådan tid. Jag tänker på situationen endast ur min synvinkel... att flytta till Sverige kan väl inte vara så svårt. Viktigaste är väl ändå att vi får vara tillsammans. Det jag glömmer är att han där borta kämpar med sitt liv... jobbar, pluggar, donar, fixar och försöker förbereda för en flytt hit.

Sen kryper sig det dåliga samvetet på! Att det inte alls är så lätt att bara lämna allt där borta. Han har ju faktiskt 13 år av sitt liv där, vilket planen var skulle fortsätta ett tag till. Vilket inte alls bara är sådär att lämna.

Så nej... jag får sluta tänka bara på mig själv och hur synd det är om mig. Givetvis kommer jag längta massor och åka med på min känslomässiga berg- och dalbana. Men jag vet också att jag träffat den mest underbara pojkvän jag någonsin kunnat tänka mig. Även om han ryter till ibland, så står han ändå ut med mig. Med mina bryt, med mina tårar och min frustration. Han är den bästa och jag älskar honom så otroligt mycket.

Det gick inte att motstå!!

Nej det gick inte att motstå idag! Gott är det också, himla gott!! Lilla mormor kom upp också och fikade. Den bästa mormor i hela världen, stark är hon också. En superpigg 93-åring! Inte illa det!!!

Hon har bott i samma hus som oss i hela mitt liv. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har fått växa upp tillsammans med min mormor och morfar (men morfar gick bort när jag var 14 år) i hela mitt liv. Att alltid fått ha dem nära!




Annars blir det en lugn fredagskväll. Har ju drabbats av en sådan dunderförkylning att jag nu snytit mig så mycket att jag tror hela näsan ska trilla bort. Som det svider under näsan med och hur det ser ut ska vi inte tala om. Hoppas verkligen att den röda rodnaden under näsan lägger sig till imorgon. För snyggt är det inte!!

På besök i Kättilsmåla

Har ikväll varit i Kättilsmåla hos Noel och Thea och de goa föräldrarna. Där bjöds det på tacos och massa mys... mmm. Har inte träffat denna familjen på flera veckor. Så nu fyllde jag på den dosen. Men nej inga fler veckor mellan gångerna tack!! Det vill jag inte!!




Thea som ska sköta tv:n. Gömmer den andra kontrollen bakom ryggen som pappa brukar göra.



Fick ett par jättefina örhängen och en fin halsduk i födelsedagspresent som ni kan se nedan. Dessa fina barn!!

Vacker soluppgång, fika och snörvel

Vilken underbar soluppgång!! Är ju inte bara negativt med att börja jobba 6.20 på morgonen. Allt är tyst, utom fåglarna som kvittrar och sen att man dessutom får beskåda denna underbara soluppgång. Livet är härligt!!

Annars efter jobbet idag blev det ett besök hos Jossan och hennes fina dotter Nea. Fika och massa framtidsprat stod på schemat. Köpte med mig denna fina klänning med gula leggings till. Så fin lilla Nea kommer bli til sommaren. Köpte också med en jättefin bok som jag verkligen kan rekommendera att ge till någon som ska bli eller är mamma. En bok fylld av jättefina citat om vår kärlek till vår mamma.




Hela familjen är just nu på hockey. Jag sitter här framför datorn och snörvlar. Har åkt på värsta förkylningen. Lock för ena örat, kan inte andas ur näsan och så svider det jättemycket under näsan för att jag snytit mig så många gånger. Lite synd är det allt om mig.

Jag har fått paket idag

Idag på jobbet ringde pappa och berättade att jag hade ett paket att hämta på posten. Jag blev ju inte alls förväntansfull... Jocke hade avslöjat att han hade skickat något i födelsedagspresent, utöver kameran då. Men jag visste ju inte vad. Otrolig är han min finaste!!

Ja ni ser vad det var. Tårarna sprutade... saknar ju det liv vi hade där på något sätt. Även att jag inte bryr mig om vart vi bor, bara vi får vara tillsammans. Efter en stund var humöret på topp igen och jag kunde kolla i det utan några tårar.








Men visst har det varit vår idag!? Så otroligt härligt. Även om det har blåst en del, så har det varit ljumna vindar. Älskar verkligen mitt jobb nu när man kan vara ute mer och mer med barnen. Eller jag älskar alltid mitt jobb, men det är härligt när man kan vara ute, utan att frysa tummar och tår av sig och när man slipper böka på barnen femton lager kläder. Det är så jag menar!!

Här hinns det inte med mycket!! Eller?

När jag jobbar sent känns det som jag hinner med absolut ingenting. Ja 17.00 slutade jag idag och jag hann bara hem och vända och iväg vidare till träningen. Hemma vid 20.30 så var det bara att ställa sig vid spisen och laga maten för veckan. Mellan allt som ska skäras och stekas försöker jag också hinna med att prata med Jocke. Jag är nämligen inte den roligaste att prata med samtidigt som jag gör något det ska jag ärligt erkänna, har ytterst svårt för att göra flera saker samtidigt. Men nu är all mat färdiglagad så nu ska det ringas samtal till andra sidan jorden innan det är dags för sängen. Ändå ganska effektiv dag tycker jag nog.



Tänk att jag för 1,5 år sedan skulle träffa den mest underbara jag någonsin kan tänka mig två dagar innan han skulle tillbaka till Los Angeles. Helt galet underbart!!!

Har jag varit ute? Nej då!!!

Vilken helg det har varit, vilket väder!! Har jag varit ute och njutit? Nej då inte det inte... Varför? Finns inget att skylla på!! Varje gång jag tänkt ge mig ut har det av någon konstig anledning dykt upp något som jag bara måste göra först. Ja ja...

Idag har det i alla fall varit jobb hela dagen. Därefter blev det fika med bästaste Linda, Maria och Kalle Bus.



Sen vidare iväg på kalas hos Elsa, Jockes brorsdotter. Vad barn älskar att fylla år, ögonen verkligen lyser av förväntan och spänning. Härligt!!!

Nu är det snart dags för sista avsnittet av "Solsidan". Fick reda på idag att om man inte känner någon som är som Ove, så är man en Ove själv. Oj oj oj då ligger jag risigt till. För jag känner ingen Ove, men jag hoppas verkligen inte att jag är någon Ove själv heller. Fy för Ove!!

Lite shopping blev det allt!

Vilken lugn dag, så skönt att bara inte ha några måsten. Största delen av dagen har jag spenderat hemma med att fixa och dona med min garderob. Häromdagen kom nämligen ett stort paket med kläder från Jocke. Nu har jag "bara" 1/3 av garderoben kvar där borta. Sen blev det en runda till Amiralen för att handla mat inför veckan. Vilken massa klädaffärer det fanns där borta helt plötsligt. Man behöver ju inte åka in till stan längre för att shoppa.

Så det blev en luvtröja från Intersport, det enda jag använder på jobbet. Hittade dessutom två efterlängtade par chinos från Kappahl. Jag älskar chinos, har bara haft lite svårt att hitta några som sitter bra. Men nu klarar jag mig denna vår och sommar.

Soooooool!!!!!

Äntligen får man vakna upp till den underbara solen. Inte nog med det, idag är jag helt ledig. Har absolut ingenting inbokat och det känns så skönt. Kommer bara ta dagen som den kommer!

Igår var det personalfest med mina härliga arbetskamrater. Och oj vad det dansades, hela kvällen lång. "Just dance 2" till Wii spelade vi. Gode tid vad kul det var. Utan att skryta så gick det ganska bra, några high score fick jag allt. Jocke hade också fixat lite andra tävlingar som dock gick mindre bra. De olika tävlingarna hade hämtats från tv-programnet "Minuten", om ni sett det. Det här med tidbegränsning och koncentration är inte min starka sida. Men roligt var det!!!