Vart ska det bära hän?

Knappt jag lagt märke till det själv, men igen är vi nere på ett nytt tio-tal i nedräkningen. Imorgon är det 75 dagar kvar att vara ifrån varandra. TJOHO!!! Ja och det börjar verkligen hända saker. Vi har börjat prata så smått om eventuella städer att bo i, vilket vi inte kommer besluta förrän vi vet hur det ser ut med jobb för Jocke. Viktigast är att Jocke får ett jobb, sen kommer vi flytta därefter. Jag som förskollärare kan ju jobba i stort vart som helst!

Borta i USA fortsätter Jocke att sälja av sina saker. Lådorna har börjat packas och staplas i lägenheten. Jocke har kollat upp frakt till alla saker som måste komma över till Sverige, vilket verkar vara billigare än vad vi trott. 1000-2000 dollar!! Vi hade nog ändå räknat med 20 0000 kr, vilket det inte behöver kosta. Mycket bra!!!

Så det blir en spännande vinter för både Jocke och mig. Mycket kommer att förändras i våra liv, den största förändringen är dock att vi ska skapa ett liv tillsammans. Men först ska han bara komma hem och vi ska ha en underbar jul och nyår med familj och vänner. Bara vara tillsammans innan alla måsten måste tas tag i. Men så underbart det ska bli att ta tag i alla måsten tillsammans, vart vi ska bo, det första vi måste ta tag i innan vi kan forma vidare vårt liv!! Så vi får se vart det bär hän!!

Vintern 2010



Välkommen fredag

Sköna fredag du är så välkommen, det är verkligen den härligaste dagen på veckan. Vet inte varför, men det är en så härlig känsla i kroppen när fredagen infinner sig. Det spelar ingen roll om man är ledig eller om man jobbar, det är en mysig känsla där man hela dagen går och förbereder sig för kvällen. Lugn hemmakväll eller inte, spelar ingen roll... fredagskvällen är speciell!!

Så min speciella fredag består nu utav plugg, njuta av ledigheten, lite träning och ikväll en härlig kväll hemma med min familj. Ja det är bara en person som saknas....

Det går såååå sakta!!!

Åhhh jag har tråkigt! Jag längtar efter Jocke.... jag vet inte vad det är. Men är så rastlös på något sätt fast jag har massor att göra. Tiden går väldigt sakta just nu, är mitt i på något sätt och tiden bara kryper fram. Vill att det ska vara mitten på december nuuuuuuuu!!! Men det är väl bara att acceptera och göra det bästa av situationen.

Är väl lika bra att krypa ner under täcket och läsa en bok...somna och hoppas att imorgon blir en bättre dag!!!!

Här ska det slipas muskler!

Vilket roligt träningspass jag varit på idag!!! Jag provade helt enkelt något helt nytt som heter Kettlebells. Jag ska inte ge mig in på att förklara vad det är förutom att det kallas funktionell träning och innebär att man har en "kula" med den vikt man tycker passar, sen gäller det att använda precis hela kroppen genom att swinga denna kula genom olika övningar. Mycket kul och mycket jobbigt!! Kan jag verkligen rekommendera, så vill ni med bara säg till. Nu ska vi få se på träning fram tills Jocke kommer. Hur många gånger har jag sagt det då? Mååånga och det har ju gått sådär. Men nu jädrans har jag 77 dagar kvar med GI, inget godis och en massa träning. Så ska Jocke minsann få se på annat när han kommer i december!

Ett känslomässigt år!

Just nu för exakt ett år sedan satt jag i luften på väg över till LA och Jocke. Jag var så spänd och mina förväntningar var så oerhört höga, äntligen skulle jag få ett liv tillsammans med Jocke. Jag stannade i tre månader på turistvisum. Det var tre månader med blandade känslor. Jag kunde inte vara lyckligare vad det gällde att vara nära Jocke. Men så slogs jag med den där hemlängtan, längtan efter familj och vänner. Och den var enorm!! Den visade sig inte över huvudtaget så länge jag och Jocke hade tid tillsammans. Vi hittade på alla möjliga äventyr man kan hitta på i LA, så jag kunde inte ha det bättre. Men så kom vardagen och han var tvungen att jobba och jag blev ensam. Det var då den där hemlängtan kom smygande, helt plötsligt kände jag mig som världens minsta i världens största stad. Ja det var lite tufft! Tror nu inte att jag var olycklig, det var jag inte, jag var världens lyckligaste. Men jag har aldrig fått känna hemlängtan efter nära och kära så innan.

Vid jul tog vi flyget hem tillsammans för att träffa vänner och familj. Då hade jag kommit in på skola i LA och planen var att vi skulle återvända, för i alla fall något år. Sverige har nog ändå alltid varit planen att komma till inom sin tid. Men det visade sig att amerikanska ambassaden ville annorlunda och i januari fick jag mitt visum nekat. Jaha, panik, ångest, panikångest... ja allt kom på samma gång. Vet inte om jag mått så dåligt någon gång tidigare. Men den finaste pojkvän som jag har stöttade och tröstade mig så gott han kunde. Det var ju inte så jättelätt för honom heller. Helt plötsligt fanns det inga alternativ. Helt plötsligt var det bara Sverige som gällde! Nu var bara frågan när? Efter måna och långa samtal så kom vi fram till att om ett år kunde Jocke flytta hit. 1,5 års distansförhållande fick istället bli 2,5 års distansförhållande. Och vet ni, nu är det snart SLUT!

Det har varit ett långt och känslomässigt år, men samtidigt helt underbart. Vi har hunnit med en resa till Italien och en sommar tillsammans i Sverige. Det har varit mycket känslor upp och ner! Men det har aldrig, aldrig, aldrig tvivlats något mellan mig och Jocke. Vi har vetat precis hela tiden att vi kommer klara detta. När han åkte hem i somras bestämde vi oss för att hoppa över höstens resa för att kunna spara pengar till flytten. Vi tycket att de sista fyra månaderna isär kunde vi klara av utan att träffas. Nu är det snart bara två månader kvar. Så ja, det har gått detta också. Ännu ett hinder vi tagit oss igenom och det känns bara så bra. Snart, snart, snart...

 

Charmigast i stan!

Ja han vet i alla fall vad han ska göra för att charma mig lilla Axel. Sötaste pojk!!

Kvällen har alltså spenderats inne hos familjen Fagerberg med kaffe och massa prat. Blev mycket prat om bröllopet, då vi inte träffats sedan dess. Fina bröllopskort fick jag också se! Men mest charmades jag av familjens charmtroll, nej Jocke det är inte dig jag menar, utan din finaste son.

När vi träffades...

Ja i lördags var jag på Stars´n Stripes, baren där jag och Jocke träffades för lite mer än två år sedan. Ja då stod han där i baren och jag kunde ju bara inte låta bli att gå fram. Att det första jag sedan sa var att jag hade pojkvän (vilken pojkvän?), det har ju sin egen historia. Tyckte väl det lät bra, man vill ju inte vara för lättillgänglig. Kvällen spenderades sedan oskiljaktiga och det diskuterades allt mellan himmel och jord. Mycket USA och innan kvällen var slut hade jag redan bjudit hem mig själv till Jocke i USA, jag kommer om någon månad. Vad säger din pojkvän om det, frågades det. Vilken pojkvän? Det var ju bara att försöka rädda situationen... Det gick två månader innan jag gick på flyget mot LA!!

Dessutom kom jag inte ens ihåg hans namn dagen efter, utan var tvungen att fråga om det då jag skulle lägga in hans nummer i mobilen. Ibland undrar jag vad han fastnade för... En gång till lyckades vi träffas innan Jocke var tvungen att åka tillbaka till LA. I samma bar, kvällen efter. Oj vad kär jag blev!!! Det var då, andra gången vi träffades, som jag blev kär på riktigt!! Så fin han var!!! Dagen efter åkte jag hem till mamma och pappa och berättade att jag träffat honom jag ska gifta mig med. Och han bor i USA!! Ja ja, var deras svar!!! Det är sant, svarade jag!!!

Ja nu är vi här, två år senare. Det har inte gått en dag utan att vi pratat i telefon, förutom när vi träffats då. Tänk vad kärleken får en att göra, ingenting är omöjligt!! Om lite mer än två månader står han här min älskling på svensk mark. Då är det dags för oss att börja vårt liv tillsammans här i Sverige. Vart det blir får tiden utvisa, men det viktigaste... VI FÅR VARA TILLSAMMANS!!

Personalfest!

Igår var det personalfest!! Det är ju fasen vad roligt vi har på våra personalfester, vilket gäng!! Vi började kvällen med bowling, där jag förlorade så så stort att jag inte trodde det var möjligt. Det var det!!

Så jag dränkte mina förlustsorger i vin, vilket kändes väldigt bra då. Det blev lekar, spel och en massa dans ute på krogen som avslutning.

Mindre bra har det dock känts idag i mitt värkande huvud, då jag vaknade till liv vid 16.30. Men vad gör man inte för att ha kul med sina fina arbetskamrater. Nu är jag pigg och väldigt nöjd med kvällen igår!!

Tack alla för en supertrevlig kväll!

Uppladdning är det som gäller!!

Här laddas det för personalfest ikväll!! Uppladdning för att vinna!!! Bowlingtävling och restaurangbesök är det som väntar. Ja det ska bli kul!!!

Fram tills dess blir det ett besök i löpspåret och bara slapp hemma. Är ju underbart att precis ha lämnat skoluppgiften, så är det lugnt från skolan i några dagar.

Vet ni vad!? Jocke har börjat skriva sitt CV. Helt galet!!! Så snart ska det skickas iväg till olika företag. Det närmar sig mina vänner!!!! Tjoho!!!

Livskvalité

Det är verkligen livskvalité att kunna vakna när man vill på morgonen. Börja sin dag med att gå ner till sin älskade mormor för frukost, när man ser att det bara lyser i ögonen på henne av uppskattning. Att ha tid och sitta där när hon berättar sitt liv... om chefen som varje dag la en krona på golvet där hon städade, för att kolla så hon var ärlig. Visst att jag var fattig, säger mormor, men jag tog aldrig något som inte var mitt... min finaste mormor. Lite glömsk är hon också. Varje gång vi träffas frågar hon, när kommer din kille? I december svarar jag. Ena gången får jag som svar, åhhh det är ju snart och andra gången åhhh är det så länge kvar. Ja hon är underbar! Det jag önskar av hela mitt hjärta är att hon ska fortsätta vara så pigg att Jocke och hon kan lära känna varandra riktigt, att hon får vara med i vårt liv tillsammans.

Att sedan få fortsätta dagen med att läsa bloggar, ut och springa i skogen, dricka kaffe och göra lite vad jag känner för är inte fel. Att jag sedan börjar jobba vid tre, det låtsas vi inte om. För nu ska jag njuta av min dag med inga måsten överhuvudtaget.

Längtar

Längtar, längtar, längtar, längar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar, längtar...

Mysfika med fin vän!

Underhållning som att blåsa i vattenkanna och massa annat bus har jag fått av denna goa kille idag. Så det var fika hemma hos Alec och Neo som gällde efter jobbet. Sist vi sågs så var den lille bara i famnen och nu for han runt som bara den, underbart!! Ja... och allt Alec och jag hade att prata om... det blev några timmar.

Annars har jag precis avslutat ett skypesamtal med Jocke. Alltså fatta... det börjar verkligen närma sig. Jocke har blivit värsta försäljaren där borta i LA. Förrådet börjar bli tomt och mer och mer sätt ut på nätet till försäljning. Det har börjat kollas så smått efter jobb... ja helt galet. Blir spännande och se vart i Sverige vi börjar vårt liv tillsammans.

 

Smultronställe!

Det bästa med att plugga är att jag kan besöka mitt smultronställe precis när jag vill!

Hallå!!!

Vart är min självdisciplin??? Hallå!!!

Det är ju lustigt att man vill göra allt annat än plugga, när det verkligen är plugga man behöver. Och alla roliga tv-program som går på tv om dagarna ska vi ju inte tala om.... Oprah, Project Runway, Top Models, Biggest Looser.... Så vill man ju träna lite, dricka lite kaffe, kolla lite i den tidningen... Ja ni hör ju hur bra det går.

Så tillbaka med näsan i böckerna!!

Lite mindre dagar...

Längtar längtar längtar.... ännu ett tiotal dagar ner. Nu är vi nere på 80-tal.... Kan ni fatta det, om 88 dagar får jag börja ett liv tillsammans med det finaste i mitt liv. Min stora kärlek!!! Ibland kan jag knappt fatta hur vi tagit oss igenom detta. 2,5 år i distanförhållande! Jag brukar säga att det var tur att vi inte visste hur länge vi skulle leva så här från början. Nu har vi istället fått ta ett steg i taget!

En helg som bara varit fylld med jobb jobb jobb, vilket leder till att jag tänker tänker tänker och längtar längtar längtar. Vilket leder till att jag vill vara i mitten av december NU!!! Helt plötsligt känns det så långt dit. Men visst, tiden går nog snabbt snart och snart är vi där. Absolut!!

Nu blir det snart till att ge sig iväg till Jockes fina familj på middag, alltid lika spännande vad det ska bjudas på. De lagar ju så otroligt god mat. De är så fina som bjuder in mig till sina familjemiddagar även att inte Jocke är med. Jag uppskattar det verkligen och tycker så oerhört mycket om dem alla.

 

Det är ju så det är...

Telefonsamtal efter telefonsamtal så kan det hända ibland att vi inte har så mycket att säga varandra. I ett distansförhållande så blir det ju rätt så mycket telefonsamtal och ibland tar det bara stopp. Vad ska vi prata om? Så kommer man till de dagar då man inte kan prata för att vi är uppbokade på olika håll som det varit de senaste dagarna. Det blir två minuter hit och två minuter dit och helt plötsligt är saknaden total. Man vill prata hela tiden men det går inte. Då inser man vad det verkligen betyder att prata med varandra, det är ju det som får oss att överleva detta. Även om det handlar om samma saker varje dag, hur man mår, jobbet, vädret, framtiden, ja sådana saker man kanske redan vet svaren på. Men ändå är de så viktiga att prata om när man lever långt ifrån varandra. Har du fint väder idag, kan jag fråga och egentligen hur kul är det att prata om det. Men jag tror att det är väldigt viktigt att få en bild av varandras vardag när man har det som vi har, roligt eller inte, men det är ju så vi skapar vårt liv ihop. Det är ju så vi får en bild på hur våra dagar ser ut!

Vilken härlig dag!!

Vilken underbar dag att vakna till!!

Men åter till verkligheten, sätta sig framför datorn och pluggandet. Men är ju inte annat än att fredagskänslan kryper på ändå. Riktigt härligt!!