Mitt ego tar över

Ibland är jag väldigt ego. Ibland har jag en tendens att vända på saker så att det är väldigt synd om mig. Och just vid detta tillfälle handlar det inte om mig, det är inte mig det är synd om, det är inte jag som ska vara ledsen.

Att jag inte får lika många samtal som jag brukar, betyder inte att han inte vill prata med mig... det finns en förklaring, täckningen är helt borta. Att han är lite stressad och låg betyder inte att han inte vill komma hit. Det beror på att han faktiskt ska lämna ett land där han har bott i 14 år, att han ska lämna alla sina vänner. Det är inte bara lätt!!

Ni som känner mig, vet hur jag reagerar. Vill han inte prata med mig? Vill han inte flytta hit? Än en gång har han behövt stå ut med mitt ifrågasättande och det är så fel!!! Han offrar så mycket och han vill göra det, men vägen dit är ganska tuff. Alla förändringar och alla farväl. Det är väl självklart att det är jobbigt. Än en gång äter mitt dåliga samvete upp mig, jag är krävande!

Men innerst inne hoppas jag att han vet hur evigt tacksam jag är för att han kommer hit och vill dela sitt liv med mig. Alla drömmar vi har tillsammans som ska uppfyllas under åren. Hur mycket jag älskar honom och att jag hade gjort precis samma sak för honom, om jag bara haft möjlighet. Tänk att JAG skulle få älska någon så mycket. Jag är så otroligt tacksam.