Humöret blev bättre ganska snabbt. Först och främst träningen som gör en till en ny människa. När jag kom hem åkte det på bra musik, sen började jag leka hemmafru igen. Det städades, tvättades, donades och plockades. Jag känner mig faktiskt lite som en hemmafru. Ni ska bara veta vilken ordning jag håller i lägenheten, dammas och skuras lite här och var. Men det är bara och njuta, för sen när skolan börjar kommer jag väl klaga på att jag har för lite tid. Man är liksom aldrig riktigt nöjd.
Just nu går jag och väntar på att få mitt besked från skolan så jag kan boka min visum intervju. Jag hoppas verkligen att jag får beskedet innan vi åker hem, annars vet jag inte riktigt hur det ska gå. Blir väl tvungen att ringa till skolan, vilket jag har FOBI för. Man hakar upp sig på så konstiga saker. Jag har absolut inga problem att prata med folk öga mot öga. Men ringa!!! Usch och fy, blir helt plötsligt jätteosäker. Fråga Jocke om han vill ringa vågar jag inte heller, han har en liten tendens att bli lite irriterad när jag frågar sånt. Tror han tycker att jag behöver "öva" på att klara det själv. Men vi får se, jag väntar någon vecka till i alla fall.